Det finns inga genvägar eller quick fix som fungerar. Om det gjorde det skulle alla dricka mindre, ha fler vänner och jobba lagom. Till exempel. Jag vet inte vad du brottas med, men om du är normal så har du något som skaver. Något du skulle vilja ändra på.
Förr hade jag svårt att hålla i träningen under längre perioder. Jag var skadad ofta och inte i bra form. Bakom mig hade jag en hockeykarriär och tränaruppdrag i olika sporter. Men det hjälpte mig inte att göra någonting märkte jag. En sak hade jag dock insett och det var att jag hade utvecklat en slags hatkärlek till att träna ensam. Så jag funderade en del på om jag kunde träna ensam och ändå ha hjälp av andra? Först hade jag ingen aning om vad det skulle leda till, men jag startade ändå #enfemma någon gång i februari 2013. Lång story short så spelade jag in övningar hemma i vardagsrummet och la ut på YouTube så att andra kunde börja dagen med att träna i 5 minuter.
Förutom att jag dog skäms-kudde-döden när jag spelade in så fanns det några saker som i efterhand blev tydliga. Ett var att jag blev mindre otränad. Det förvånade mig att 5 minuter kunde göra så stor skillnad. Två var att jag kände mig mindre ensam. Jag gick upp och visste att någon annan också suckade av trötthet. Tre var att jag upptäckte hur mycket jag gillade att ha en rutin att följa. Det var inget hallelujah-moment, mer som en stilla insikt att jag inte ville sluta med något jag mådde bra av.Så jag fortsatte göra enfemma varje morgon i några år. Det ledde till att jag la till nya rutiner som i sin tur ledde till att jag slutade göra andra saker. Det blev tydligt hur mycket lättare det är att lägga till någonting och börja med något nytt jämfört med att sluta med något som inte fungerar.
Om vi snabbspolar åren mellan 2013-2021 kan vi sammanfatta dem med att jag utvecklade en modell som gjorde det enklare att göra svåra saker. I grunden handlade det om tänka annorlunda, fokusera på processer istället för mål och att skapa ett system som gjorde det jobbiga lite mindre jobbigt. En starkt bidragande orsak till att jag insåg saker överhuvudtaget var att jag levde med kronisk smärta i ryggen under fem år.
Tillbaka till inledningen där jag skrev att alla har någonting som skaver.
För mig så är det ensamheten som är värst just nu. Jag har nästan inga vänner och det skaver i mig. Inte alltid, men ibland känner jag mig ensam. Därför har jag bestämt mig för att bygga en ny rutin där jag ska försöka ändra på detta. I praktiken kommer jag att använda mig av samma modell som jag sedan tidigare vet fungerar för mig.
Nu vill jag i liten skala låta andra vara med och testa modellen. Du får min och andras hjälp om du vill. Jag vet inte riktigt hur, men jag har ändå bestämt mig för att starta en community där vi kan börja. Om vi delar med oss av våra tankar och idéer kan vi hjälpa varandra framåt. Att dela kunskap och erfarenheter med någon är en svårslagen kombo om vi vill utvecklas och slippa göra allt jobb själva.
Ska jag formulera det i tre meningar så låter det så här:
People do^ är en community där vi hjälper varandra att göra saker. I en tid när många kämpar och vill mycket är det tydligt att ensam inte är stark. Vi behöver varandra om vi vill utvecklas och må bättre.
Nästa steg? Kommentera/skicka ett meddelande om du vill veta mer eller vill få en inbjudan. Jag kommer inte avslöja så mycket innan vi ses, men lovar att försöka svara så gott jag kan på alla frågor som beror på att jag varit helt obegriplig.
Vi kommer ha ett första möte på nyårsdagen kl 11.00 (på Zoom). Kom om du vill. Har svårt att se att det finns en bättre dag på året för att starta något nytt. Det blir ett litet uppvärmningsmöte inför nästa möte som är den 4/1 kl 07:59.
Vill du prokrastinera en stund innan du bestämmer dig? Läs Man’s Search For Meaning av Viktor E. Frankl eller lyssna på något gammalt avsnitt av Vad är meningen med hela skiten?